Aktuellt

Jag vet inte vad som händer  inspirerar elever på Kungsholmens Västra Gymnasium

4f0d33a6-9608-448f-88ed-71b91fbde6bbjpg

Kungsholmens Västra Gymnasium i Stockholm används Jag vet inte vad som händer i undervisningen på vård- och omsorgsprogrammet.

- Att läsa en skönlitterär bok om demens levandegör perspektiv som inte en fackbok kan. Det ger inre bilder som sätter igång empatiska funderingar, säger Mia André, lärare i svenska och svenska som andraspråk.

Under hösten 2017 har klasser i årskurs 1 och årskurs 2 på Vård-och omsorgsprogrammet läst Jag vet inte vad som händer. Mia André har tillsammans med vårdlärare Lena Jönsson planerat undervisningen.

- Jag tycker om att jobba med bokcirklar som hjälper eleven att läsa en bok på djupet. Jag har delat in boken i sju delar och vi har haft läsläxor varje vecka. Eleverna gör uppgifter på egen hand för att sedan diskutera frågor gemensamt i grupp, berättar Mia André.

Ett av syftena med undervisningen har varit att lyfta fram hur man blir en empatisk vårdare. Grupperna har bland annat diskuterat etiska frågor såsom; Vad är lidande? Vad gör man när en människa inte vill leva längre? Man har också diskuterat om det över huvud taget är rätt att sätta äldre på institution. En del elever har rötter i andra länder där det ibland finns ett annat synsätt på hur man tar hand om gamla människor.

I årskurs 1 läste klassen boken innan den första praktiken (apl- arbetsplatsförlagt lärande) på fem veckor.

- Det är en utmärkt bok för årskurs 1 eftersom många inte har tidigare erfarenhet av äldreboende eller sjukhem. Man får med sig perspektiv som är användbara och intressanta och som ger en bra mental och emotionell förberedelse. Till exempel får man i boken följa utvecklingen av demenssjukdomen och förstå att det också har funnits en frisk människa tidigare. Berättelsen ger en insikt om hur det är att bo och jobba på ett demensboende, och man får ett anhörigperspektiv, något som är lätt att glömma bort när man är ny på en avdelning, berättar Mia André.

Mia André väljer att backa upp vårdämnena i sin svenskundervisning och fyller gärna lektionerna med sådant som är relevant för den kommande yrkesrollen. Men skönlitteratur har också ett egenvärde.

- Jag tycker att man ska använda skönlitteratur i många sammanhang i skolan. Jag vill slå ett slag för läsning eftersom många läser ganska så lite nuförtiden. Det finns så mycket att prata om och det sätter igång processer i eleverna hur man kan reflektera kring en text, säger Mia André.

Arbetet har fallit väl ut och har inspirerat andra lärare på skolan. Under 2018 kommer fler årskurser att arbeta med Jag vet inte vad som händer .


"Jag vet inte vad som händer har lärt mig hur man ska vara som anhörig. Kunna finnas där för sin mamma, ha en bra relation. Det är viktigt att patienten får stöd av anhöriga, så att den inte känner sig ensam." Flicka årskurs 2

"Att läsa läroböcker kan vara tråkigt och jag gillar inte att läsa böcker som är tråkiga. Jag känner inte mig uttråkad när jag läser en skönlitteratur bok." Flicka årskurs 2


Jag vet inte vad som händer bidrar till en bättre demensvård i Solna
3e14899d-b07b-4e63-9bc6-3bf658eb9e0ajpg
Solna stad arbetar strategiskt med att förbättra kvaliteten på demensvården. Bland annat är alla demensboenden i kommunen Silviacertifierade. De har också köpt in Jag vet inte vad som händer till sin personal. Mona Zakeri, kvalitetsutvecklare på omvårdnadsförvaltningen, berättar:

Hur arbetar ni i Solna stad för att förbättra kvaliteten på demensvården?

- Vi har flera olika angreppssätt. Vi satsar på utbildning av all personal och har tydliga krav på kompetens i samband med anställning av ny personal. Solna stad har under 2016 och 2017 Silviacertifierat alla boenden med demensinriktning. Det innebär att all personal från vaktmästare till verksamhetschef har genomgått en tre dagars utbildning inom demensvård.

- Vi har också ett centralt demens- och anhörigteam vars uppgift är att stötta personal och anhöriga både i vanliga boenden och på vård- och omsorgsboende. Vi har bestämt att ha bemötande av personer med demenssjukdom som ett fokusområde under 2017. Vi följer upp hur verksamheterna arbetar för att erbjuda en personcentrerad vård till de demenssjuka.

- Det krävs tålamod, kompetens och systematik för att lyckas med att förbättra kvaliteten på demensvården. Därför har alla vård- och omsorgsboende fått utbildning i hur man arbetar metodiskt och systematiskt för att implementera utvecklingsarbete. 

- Vi har också certifierade demensteam inom hemtjänst. Det innebär att personalen har genomgått en särskild utbildningssatsning i bemötande av personer med demenssjukdom samt att de får handledning och stöd av sin ledning samt ingår i ett nätverk för certifierade demensteam i Solna. Nätverket leds av Solna stad.  

Vad har du märkt för resultat?

- Personalen känner att de har fått nya glasögon och ser på sitt arbete på ett mer medvetet och klarare sätt. Med hjälp av sina nya kunskaper kan de tolka symtom och beteende bättre och hitta en lösning som de inte annars hade gjort. Några har också sagt att utbildningen har gett en bekräftelse på att det de gör har varit rätt. Många uttrycker en större yrkesstolthet nu och känner att de kan bemöta utmaningarna på ett mer professionellt sätt. Det skapar trygghet för personalen. 

På vilket sätt är anhörigperspektivet viktigt i demensvården?

- Anhöriga är en stor del av den demenssjukes liv och de kan hjälpa oss att få en så tydlig helhetsbild som möjligt. Anhöriga känner till den demenssjukes bakgrund som personalen kan ha stor nytta av när de möter den som är sjuk.

- Det är viktigt att anhöriga känner sig sedda, respekterade och bekräftade. De är en ovärderlig resurs för den demenssjuke och för oss. De ska få vara delaktiga i den mån de vill och kan i frågor som rör den demenssjuke och i verksamhetsfrågor. 

Ni har köpt in Jag vet inte vad som händer till er personal i samband med en inspirationsdag med tema demens. Har du fått några reaktioner?

- Vi har bara fått positiva reaktioner. Flera har sagt att boken var bra och lyfte anhörigperspektivet på ett enkelt och lättförståeligt sätt. Boken tar upp hur viktigt det är med information och kommunikation mellan vårdpersonal och anhöriga för att kunna skapa tillit och förtroende.

Läs mer om Silviacertifiering här. 


Kungsholmens västra gymnasium använder Jag vet inte vad som händer i undervisningen

Möt Britta Wikman, rektor för Kungsholmens västra gymnasium

britta_wikman_36kopiajpg

Hur kommer det sig att ni köpt in boken Jag vet inte vad som händer?

"En nära vän till mig läste manus så jag fick höra talas om boken av henne. När jag läste boken själv så kände jag att den berörde mycket starkt."

Hur tänker ni använda er av Jag vet inte vad som händer i undervisningen?

"Vi kommer att använda den i ett tvärvetenskapligt projekt där ämnena svenska, svenska som andra språk och kurserna omsorgsarbete och äldres hälsa och livskvalitet ingår. Idag gör eleverna studiebesök och har arbetsplatsförlagt lärande (Apl) på äldreboende i minst fyra veckor. Boken blir ett komplement för att ge kunskaper och förbereda sig för att möta demenssjuka och deras anhöriga. Jag ser också fram emot att bjuda in författaren till ett möte med eleverna under hösten."

Vad tror du att en berättelse ur ett anhörigperspektiv kan tillföra som inte facklitteratur kan?

"Man kommer känslomässigt nära på ett annat sätt och förståelsen ökar för hur det är att leva med demens och att vara anhörig. Känslan blir att jag själv är där, berättelsen blir min. Det ger en kunskap som inte facklitteratur kan förmedla. Man blir också nyfiken på att lära sig mer om sjukdomen i sig."

Vård- och omsorgsprogrammet på Kungsholmens västra gymnasium är en del av vård- och omsorgscollege i Stockholm, berätta?

"Jag var projektledare under 2009-2010 och hade uppdraget att bygga upp vård- och omsorgscollege från grunden i Stockholm. Vård- och omsorgscollege är en plattform för samverkan mellan arbetsgivare, fackförbund och utbildare inom vård- och omsorgssektorn. Det är också en kvalitetsstämpel som visar att den som utbildat sig inom ett Vård- och omsorgscollege har gått en utbildning i nära samverkan med arbetslivet, och därmed har goda chanser att få jobb. Som rektor för Kungsholmens västra gymnasium är en del av mitt uppdrag att ytterligare höja kvaliteten på vård- och omsorgsutbildningen."

Kungsholmens västra gymnasium har ett spännande samarbete med Jamia Hamdard University i New Delhi, vad handlar det om?

"Jamia Hamdard University har tagit fram en vårdutbildning motsvarande vår undersköterskeutbildning, vilket är nytt i Indien. Det är ett land som har en starkt åldrande befolkning liksom Sverige och en växande medelklass. Därmed ökar också behovet av en omsorgssektor för äldre. Vi lär av varandra och i processen att ta fram utbildningen har vi varit ett stöd och en inspiration för dem. De håller också på att utveckla en ny utbildning till äldrespecialistundersköterska efter en modell som jag har utvecklat här i Sverige. Då läser man vidare ytterligare ett år efter grundutbildningen till undersköterska."

Läs Britta Wikmans blogg


Fakta om Kungsholmens västra gymnasium 

Gymnasiet öppnade 2012 och har nu närmare 1000 elever. Vid starten var vård- och omsorgsprogrammet i centrum. Syftet var att vård- och omsorgsprogrammet skulle växa, vilket skolan har lyckats med. Idag är det cirka 320 elever som går programmet, vilket innebär en ökning av elevantalet med 500-600 procent. Vård- och omsorgsprogrammet är integrerat med de andra högskoleförberedande programmen på skolan. Du kan gå vidare till universitetet och läsa till sjuksköterska till exempel.


Jag vet inte vad som händer
får fina recensioner!
Det här är en bok där jag sällsynt nog strukit under meningar och skrivit i marginalen. För mig var det en bok som fick mig att tänka på en hel del.
Bokhora

Skildringen av mamman är fint tecknad och läsaren får vetskap om den kompetenta kvinna hon var före sjukdomen, något som gör berättelsen mer tragisk. En finstämd liten bok.
Bibliotekstjänst

Kort sagt är Jag vet inte vad som händer en gripande bok som väcker många starka känslor och funderingar

Bina´s Books


Och jag tyckte att boken var mycket bra. Välskriven var den, och mycket gripande. Den berörde mig och jag kan varmt rekommendera den

 Bims bokblogg


Gripande, stark och vackert skriven 

Jennies Boklista


Tycker den fångar och förmedlar sjukdomen på ett väldigt bra sätt. Boken borde ingå att läsa för de som går vårdutbildning. Blir en stark 4 i betyg.

Villivonkansbooks

Du kan också läsa artiklar om boken och författaren här
Tara nr 5 2017 (28 mars)
ICA-Kuriren april
Piteå tidning
Skrivarakademin
Demensförbundets hemsida
Nynäshamnsposten


NO Publishing samarbetar med Demensförbundet. För varje såld bok går fem kronor oavkortat till Demensförbundets verksamhet.

e5fc6e45-164b-4060-94d6-703344b5ffcbjpg


Intervju med Lisa Zachrisson som har gjort omslaget till Jag vet inte vad som händer

Lisa, hur kom det sig att du blev illustratör och formgivare?

"Jag har alltid gillat att läsa och började studera litteraturvetenskap vid universitetet. Ett tag var jag inne på att skriva men insåg att jag även hade ett starkt visuellt förhållande till texten, och valde att bli formgivare istället. Det är ett sätt att kombinera kärleken till litteratur med typsnitt och formgivning som jag också är intresserad av. Det är litteraturen jag går igång på även formmässigt."

Hur går du tillväga när du formger ett bokomslag?

"Är det skönlitteratur läser jag hela boken. Det blir roligare då och idéerna blir mer fria om man har berättelsen i sig. Bokens titel är jätteviktig. Jag tänker också på var boken ska hamna sen, var läsaren kommer att se den, vilken genre det är och vad boken förmedlar. Omslaget ska stämma med innehållet och det ska vara något som gör att man blir nyfiken. Ibland går det lätt och ibland är det svårare. Det är många som ska bli nöjda och det finns mycket åsikter. Det är en utmaning. Samtidigt är det viktigt vad uppdragsgivaren tycker och ofta blir slutresultatet bättre."

Hur tänkte du när du gjorde omslaget till Jag vet inte vad som händer?

"Först fick jag känslan av att jag ville göra ett collage av vad man minns av ett liv. Men sen när jag började skissa kände jag att jag gillade titeln så mycket att jag ville fokusera på den. Jag ville göra omslaget mer hemligt än redovisande, så att det väcker nyfikenhet. Det kan ofta vara så att jag har en idé men det är först när jag visualiserar den som jag märker om det funkar eller inte."

omslagjagvetintehelajpeg


Lisa Zachrisson har över 25 års erfarenhet som illustratör och formgivare. Grunderna lärde hon sig vid Grafiska institutet. Efter examen har hon arbetat på Tidens förlag och Natur & Kultur och sedan 1995 i det egna företaget, Zachrisson Grafisk form. Lisa formger och gör illustrationer till både skön- och facklitteratur. Genom åren har hon samarbetat med alla tänkbara förlag; Bonniers, Alfabeta, Natur & Kultur, En bok för alla, Norstedts och Opal, bara för att nämna några. Det senaste året har hon märkt att fler mindre och nystartade förlag kontaktat henne för uppdrag, vilket hon tycker är roligt.

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit. Nullam porttitor augue a turpis porttitor maximus. Nulla luctus elementum felis, sit amet condimentum lectus rutrum eget.